Jag har jobbat 8 veckor som undersköterska på strokeavdelningen på ett geriatriskt sjukhus. Det har alltså varit mest strokepatienter men även en del ortopediska patienter samt patienter med sänkt allmäntillstånd. Att arbeta på geriatrisk avdelning är intressant ur medicinsk synvinkel och väldigt givande i ett mänskligt perspektiv. Många är multisjuka och man måste i vård och omsorg ta hänsyn till flera sjukdomsaspekter -stroke diabetes, RA, demens, agina, cancer, kol, förmaksflimmer, ångest, you name it. Men patienterna har inte bara många sjukdomar, de har också mycket att dela med sig av. De har ju själva varit med om sådant som vi läser i historieböckerna.

Det jag tycker har varit häftigt på mitt jobb är att många patienter, fastän de är jättedåliga i sin stroke när de kommer in, så småningom lär sig att prata, äta, kissa och gå igen.

Jag har trivts jättebra med att arbeta på strokeavdelning. Jag har några arbetspass kvar denna sommar och sedan är det dags för skolan igen och termin sex ska dra igång, vilket känns riktigt härligt.

Jag har just avslutat min sista klinikdag pa IFMSA-praktiken i Prag. I fyra veckor har jag slapat mig upp tidigt pa morgonen for att ta sparvagnen till andra sidan stan dar mitt sjukhus Bulovka ligger. Min placering var pa den allmankirurgiska avdelningen men jag har aven spenderat lite tid pa den oppna mottagningen nar operationsschemat varit allt for glest. Tanken var att jag skulle ha sallskap med en annan IFMSA-student, en spanjorska, men hon kom bara nagon enstaka dag i veckan vilket gjorde att jag mest hangt med de lokala studenterna som har obligatorisk klinikplacering tva veckor varje sommar. Det var dock intressant att fa lite inblick hur deras studentliv ar - det tycks skilja en del fran vart aven om mycket ar lika, t.ex langa kaffepauser och den standiga onskan att fa vara med och se nagot haftigt.

Sprakbarriaren har varit mycket storre an vantat och forvanansvart manga lakarstudenter kan knappt gora sig forstadda pa engelska. Deras kurslitteratur ar tydligen i princip uteslutande pa tjeckiska och fortfarande ar manga TV-program dubbade. Kirurgerna pa avdelningen hade ocksa valdigt skiftande engelskakunskaper, de flesta av dem var dessutom ointresserade av att prata med studenter over huvud taget - varken lokala eller utbytes som undertecknad. Detta innebar i praktiken att vi oftast fick sta och kolla pa operationerna utan att fa nagon som helst forklaring. Lite trakigt.

Forsta veckan var operationsschemat spackat med haftiga grejer sasom knivtrauman, amputationer och colonresektioner. Andra veckan skolkade jag en del p g av andra aktiviteter och tredje veckan var ganska seg med brack- och rektaloperationer i all oandlighet. Fjarde och sista veckan har dock varit oerhort spannande -  det har varit langa dagar dar kirurgerna bjudit in till medverkan och vi har lart oss massor! Hemligheten bakom denna plotsliga forandring var att det kom tillbaka en mycket trevlig kirurg fran semestern som garna pratade engelska och forklarade for mig och Enriqueta, den spanska IFMSA-studenten. En eftermiddag stannade han kvar extra lange for att lara oss att sy t.ex Himla snallt! Professorn pa avdelningen, som alla studenter och de flesta kirurger tycks vara radda for (han ska enligt uppgift ha ett valdigt skiftande humor), gastspelade pa operationsgolvet ett par ganger den har veckan vilket faktiskt var de basta tillfallena pa hela manaden! Han tycktes gilla att undervisa oss utbytesstudenter (de lokala ignorerar han tydligen) och vi larde en hel del. Nar han ar med och opererar ar det oftast ganska svara fall, t.ex multipla fistlar och cancerresektioner. Den har veckan har som sagt var varit valdigt givande for mig, men jag tycks ha varit ganska ensam om att fortfarande ga pa min praktik. Nar jag har gatt upp pa morgonen har jag motts av de andra utbytesstudenterna som just kommit hem efter en natts klubbande...

Vi ar 23 lakarstudenter fran alla mojliga lander har i Prag och det har anordnats en del sociala aktiviteter for oss, varav jag endast narvarat pa ett par. Den forsta var en gemensam grillfest dar man eldade korvar och sjong allsang (alla skulle sitta i en ring och sen sjunga en varsin sang, da fick jag nog...). Forra lordagen gav jag dock ganget en ny chans och foljde med pa en dagsutflykt till Kutna Hora. Vi besokte en benkatedral samt krop omkring i en gammal silvergruva. Ytterligare nagra lakarstudenter anslot till gruppen och sammanlagt var vi 28 stycken pa utflykten. Ni kan ju tanka er hur nordiga vi blev pa det forstnamnda turistmalet bland alla ben, pa jakt efter anatomiska avvikelser!

Det har varit en valdigt spannande praktikmanad  allt som allt och jag kan verkligen rekommendera kurskamrater och andra att ta chansen att nagon gang under utbildningen gora ett sk IFMSA-utbyte. Man traffar en massa intressanta manniskor och far dessutom lite inblick i hur sjukvarden fungerar i andra lander (ett givet samtalsamne studenterna emellan). Ha en fortsatt trevlig sommar och vi ses i host!  /Elin

...från tentafesten finns nu att beskåda på Facebook! Man måste dock vara medlem för att se dem.

Edit: Publik länk till bilderna! 

Jag är lite nervös och samtidigt spänd av förväntan. Idag ska jag nämligen tillbaka till sjukhuset på repetitionsinskolning. Det var ett helt år sedan jag jobbade där senast och nu är det en massa tankar som far genom huvudet på mig. Mest funderar jag över barnen. Hur många som fortfarande lever. Hur många som fått somna in, uppsvullna av kortison, fulla med smärtstillande, omgärdade av nallar. Förra sommaren var det ingen som dog. Eller jo, en liten tjej, men det var innan jag började.

Jag tänker mycket på tonåringarna, mina värsta men samtidigt bästa. Fjuniga och rangliga, släpande sina tunga ben efter sig med droppställningen som trogen följeslagare vid varje steg. Det var då jag gick in på toaletten och grät en skvätt. Det är skillnad på sjuka små barn och sjuka större barn. Hur mycket de förstår. Småttingarna är ofta så livliga. Som små yrväder far de omkring på sina sparkcyklar i sjukhuskorridoren, snurrar in sig i droppslangar och rycker ut nålar. De större barnen är mer vaksamma. Tysta. Sorgsna. Och jag måste förhålla mig inte bara till deras sjukdom och min rädsla utan även till deras rädsla, deras sorg.

Funderar även över personalen, hur många som är kvar där sedan förra sommaren. Tror inte att det är så många vikarier i år, men förstår egentligen inte varför. Det visar sig. Redan klockan halv två idag faktiskt.

Nu är det alltså sommarlov. KS-bloggen har siesta men får ändå apmånga unika besökare varje dag. Kan det vara så att alla är nyfikna på vad KS Kickers gör under sin ledighet?  I korta drag kan det avslöjas att många jobbar som undersköterskor, några forskar, andra är ute på IFMSA-utbyten världen över och ett par ska gifta sig (dock inte med varandra).

Det är fritt fram att blogga om sin sommarsysselsättning! Om man inte tyckte sig ha tid att skriva några rader under terminen kan man alltså passa på nu. De som inte har tillgång till inloggningsuppgifter kan maila någon av oss som har, bloggen är som sagt var öppen för alla KS-kursare. Annars blir det väl en lång tystnad här tills nästa termin börjar. Det vore lite tråkigt, eller hur?

Här kommer fler bilder ifrån tentafesten! Var så goda!

Anna förbereder attack. Bella slår tillbaka.

Hedvigs vovve får inte nog av Elins salta chipsfingrar.

Efter att ha blivit portade ifrån både Theodoras och Dovas (fråga Helena hur det gick till...) så bär det av till MF. Helena och Frida är jättepeppade på att gå dit.

Hemgång. Helena glömde visst cykeln i parken. Elin muttrar över att kursarna inte lyckades städa upp efter sig trots allt tjat.

Tentan är skriven, festen blev en succé och nu har vi sommarlov! Här kommer ett gäng bilder ifrån grillningen i Rålisparken. Uppslutningen var stor! Runt 50 kursare dök upp, inte illa! Fler bilder kommer senare (det är jobbigt att göra om dem till lämplig storlek!).