Nu befinner sig terminen verkligen i ett terminalt stadium och examinationerna är i full gång på Bråttomkursen som vi tidigare skrivit som här på bloggen. Dagens moment var det så kallade OSCE-provet, ett lite småstressigt prov som går ut på att man ska ta sig igenom åtta olika stationer, där varje station tar ca tio minuter.

Fyra av stationerna låg uppe på Kliniskt Träningscentrum (KTC) och där blev vi grillade i bl a hjärt-lungräddning, lumbalpunktion, intubering och ett patientfall på SimMan-dockan. Sen var det bara att rusa ner till akuten och fortsätta med att försöka hitta fri vätska i buken på en av våra stackars handledare med hjälp av ultraljud. (Kul arbetsdag, ligga på en brits från nio till halv tre medan stressade kandidater kladdar ner en med gel och manglar ens mage och revben med en ultraljudsprobe.) Fick också tolka blodgaser, EKG:n samt utföra defibrillering och extern pacing på en patient (fantasifullt uppbyggd av en hopvikt landstingsfilt med skjorta runt) nere på akuten. Stressigt men faktiskt rätt kul eftersom man inser att man lärt sig en hel del på dessa intensiva veckor.

Vi genomgår alltså de sista skälvande dagarna som T6:or nu...och vissa har redan pillat bort den översta (vita) namnbrickan på rocken och ersatt den med den ljusblå T7-lappen vilket egentligen är fusk, eftersom det inte är förrän på måndag som medicinkursen fortsätter! I maj väntar sedan världens härligaste tenta på ett års internmedicinstudier tillsammans med infektion och hud som vi också läser under våren. Ingen rast, ingen ro - precis som vanligt alltså!

Jaha, då var det återigen dags att pallra sig till sjukhuset, vad fort ett lov springer förbi. Man skulle ju hinna med så mycket och komma utvilad till skolan. Lite si och så med den saken men det kändes rätt ok att vara tillbaka ändå. Det är dock 1,5 v kvar innan vi får räkna oss som T7:or, först ska våra studentvalda kurser examineras. 

De av oss som går "bråttomkursen" och är på akuten sista placeringsveckan kastades in i hetluften direkt. I alla fall två av oss. Inom loppet av några min kom nämligen två hjärtstopp in på larm som vi kandidater blev tillfrågade om vi ville hjälpa till att komprimera. Självklart, hur ofta får man chansen att öva det vi lärt oss på HLR-kurserna skarpt? Trots viss nervositet innan gick det mesta på autopilot. Ansvarig läkare talade om var man skulle stå och sedan var det bara att köra. Inte mycket tid till att tänka alltså. Det var inte heller så dramatiskt som man hade kunnat tro. Alla visste vad de skulle göra och jobbade fokuserat med det. Man fick verkligen känna på hur jobbigt det är att komprimera, trots att vi var två som turades om blev man helt slut. 

Tyvärr slutade det inte lyckligt, det gör det oftast inte vid hjärtstopp. Endast 8,4 % av de som får hjärtstopp överlever. Det kändes tungt att det inte gick vägen men det var en väldigt nyttig erfarenhet.

Efter en intensiv sista vecka på AVA är det äntligen jullov! Det kunde dock ha blivit en skönare avslutning på terminen. Under onsdagen havererade hela journalsystemet på KS och på några sekunder var man tillbaka 10 år i tiden med pappersremisser, läkemedelslistor i pappersform och pappersrecept. För personal som jobbat i många år var detta inget nytt men för oss gröngölingar blev allt upp- och nervänt. Journaler fick tills vidare skrivas i word för att sedan kunna överföras till systemet. Det var inte helt lätt då man inte hade tillgång till gamla journaler. Det var också mycket frustrerande att inte kunna läsa in sig på patienterna ordentligt innan. Ordinarie personal blev tvungna att stanna kvar så länge de behövdes för att klara den svåra situationen. Som tur var fick vi kandisar gå hem vanlig tid och under torsdagförmiddagen var felet lokaliserat och åtgärdat. Läskigt vad beroende man har blivit av tekniken.

Nu är det i alla fall välförtjänt jullov och klassen är utspridd över Sverige. Vi kommer åter den 7 jan. Tills dess önskar vi GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Nu när alla i klassen läser studentvalda kurser och därför är utspridda på olika sjukhus kan det kanske vara kul att få höra lite om vad man gör på de olika kurserna (skriv gärna ni andra också).

Vi är ganska många från KS Kickers som läser Brådskande internmedicin på KS. Där blev vi från dag ett uppdelade i 3 mindre grupper om 6-7 personer. Den här veckan har vår grupp varit på KTC och tränat akutsituationer på docka (se föregående inlägg). Det har inte bara blivit dockträning, vi har även fått göra ultraljudsundersökningar på varandras hjärtan och buk samt esofagus-EKG. Några tappra frivilliga fick därmed blotta sina bringor för vetenskapen... Den jobbigaste undersökningen att utsättas för var nog esofagus-EKG. Då förs en elektrod in genom näsan, förbi svalget och ner i matstrupen nära hjärtats förmak. Tekniken används vid vissa takykardier för att avgöra vilken typ av arytmi det rör sig om. Det gäller dock att få en bra bild vilket kräver att man förflyttar elektroden upp och ner i matstrupen tills en stark signal fås. Personer med starka kräkreflexer göre sig icke besvär alltså... Vår försöksperson genomförde i alla fall undersökningen med bravur och fick mycket beröm av både kandidater och handledare, inte ens ett hulk blev det.

Några av oss har precis börjat en valbar kurs med namnet Brådskande internmedicin och det är verkligen full action från dag ett.

I dag tillbringade en av grupperna eftermiddagen på KTC tillsammans med tre handledare och ett gäng patienter av plast. Man skulle kunna tro att patienter av plast har vissa biologiska begränsningar, men faktum är att denna docka har både puls, andning, tal(!) och kön. (Könet kan med lätthet bytas ut mellan demonstrationerna. Välhängd docka, kan tilläggas.) Vidare kan man ta blodgas, EKG, sätta dropp, syrgas samt mäta syrsättning och temp på dockan. Och ordinera läkemedel förstås!

En övning kan gå till så att sköterskan ropar på läkaren (dig) och så ska du enligt vedertagen ABCDE-systematik undersöka och ta hand om patienten. Har patienten fria luftvägar? Om inte - åtgärda! Hur andas patienten? Problem? Åtgärda! Hur är cirkulationen? Problem? Åtgärda! Och så vidare...

En patient hade septisk artrit men sökte för sitt svullna knä. Det var skitsvårt att ignorera knät och börja med luftvägar och andning när patienten själv tjatade som fan och tyckte att all undersökning av nåt annat än knät var fullkomligt ovidkommande. Men det är en del i övningen, att systematiskt kontrollera och åtgärda alla parametrar i rätt ordning! Som tur var hade vi en hjälpsam bakjour att ringa när situationen började kännas snurrig.

Sammanfattningsvis, en sjukt bra grej!

Vill passa på att tipsa om en bra sida! På medicinkompendier.se kan man som läkarkandidat få hjälp med t ex duggaplugg (vilket ju är högst relevant en helg som denna).

Så här skriver upphovskvinnan Lisa Labbé om sidan:

Välkommen till medicinkompendier.se!

Här hittar du kompendier till de kliniska kurserna på läkarutbildningen. Kompendierna har tillkommit under min tid på läkarutbildningen i Lund 1999-2004 och under AT-tiden i Kalmar. De är en sammanfattning av det som lärdes ut på kurserna, stod i läroböckerna och det som berördes på AT-tentan. Kompendierna är främst avsedda för läkarstudenter och nyblivna läkare och är tänkta som ett komplement till kurslitteraturen.

Kompendierna är inte faktagranskade och all användning sker på egen risk. Kompendierna uppdateras inte kontinuerligt. Om du hittar några felaktigheter får du gärna meddela mig.

Lisa Labbé

Arytmiundervisning kan man aldrig få för mycket av, här kommer ett
bidrag som underlättar (?) för oss med visuell inlärningsprofil.
Påminner lite grann om förevisningen av lig. latum på
anatomiundervisningen termin 2 om ni minns den. En mycket hängiven
professor som funderat länge på hur man får studenter att minnas en
föreläsning, jag har nog aldrig sett ett vänstergrenblock så
genomtänkt beskrivet…  Tyvärr finns det inget ljud, men man får väl tänka sig en
bakgrundsmelodi a la Monty Python.

På minnesmottagningen utreds patienter för demens. Det görs med hjälp av ett stort batteri av prover, undersökningar och olika tester - bland annat ett som går ut på att patienten får titta på bilder, totalt 60 stycken, och namnge de olika föremålen.

Tydligen är det så att alzheimerpatienter med kognitiv svikt gärna bygger egna ord för saker vars riktiga namn de inte minns. En av läkarna på minnesmottagningen drog idag några exempel på sådana ord, t ex hängtrappa istället för rulltrappa, och så vidare. Vad tror ni att pelikan ibland får heta?