Vi hade bedside-undervisning idag som sista moment på lungmedicinplaceringen. Skitbra! Först satte vi oss ner med vår handledare och repeterade statussekvensen (inspektion - palpation - perkussion - auskultation, i den ordningen) och vad man kan tänkas hitta vid olika lungsjukdomar och tillstånd. Dämpning, nedsatta andningsljud, vokalfremitus, förändrad rörlighet i thorax, ronki, krepiterande rassel, blöta rassel, bronkiella andningsljud, etc etc.

Därefter gick vi runt till olika patienter på avdelningen och fick undersöka dem efter bästa förmåga. Tanken var att vi skulle få träffa patienter vars diagnos vi inte redan kände till och jag måste säga att det kändes som en liten seger varje gång man konstaterade t ex nedsatt rörlighet i thorax, nedsatta andningsljud och dämpning på ställen som sen visade sig stämma prick överens med patientens lungröntgen! Att äntligen känna att man har lite koll, att man faktiskt kan lita på sina egna sinnen och de fynd man hittar. Stor skillnad jämfört med i början av medicinkursen (för att inte tala om under diagnostikkursen). Mer och mer doktor för varje dag som går!

Det blev även en hel del artärblodgaser under lungplaceringen, ofta flera om dagen. Skönt när man lyckas få lite rutin på saker som tidigare varit läskigt, att sticka nålar i folks radialisartärer och tvingas böka runt tills det kommer blod i sprutan kan kännas rätt olustigt ibland.

Emfysem

Pneumoni

Tumör

(Bilder lånade härifrån.)