Idag var det så äntligen dags för några lyckliga av oss att träffa patienter! Hjärt-lungrond var det som gällde, vilket innebar att vi fick förflytta oss några trappor upp till avdelningarna. Alla patienter vi träffade var så vänliga och samarbetsvilliga, "kläm på", " ni måste ju känna för att lära er" osv. Så himla skönt och avdramatiserande! Vi var nog alla lite nervösa såhär första gången med stetoskop på en riktig patient så det underlättade oerhört. Vi tackar ödmjukast!

Många skolboksexempel fick vi se och höra också; Trumpinnefingrar (eller sk clubbing), urglasnaglar, cyanotiska fingrar, tår och läppar/tunga, ascites, benödem, "ruter ess"-format blåsljud, distansronki osv osv. Nu kan man hänga upp dessa tillstånd på en verklig patient så man kommer ihåg dem. Skönt!

Måste säga igen hur kul det är att gå på klin och hur bra vi trivs på KS!

T. v: Markus får stick i fingret inför kolesterolmätningen

T. h: Genomgång av hur man läser av urinstickan (observera handskarna på!) 

För första gången i livet känns det faktiskt roligt att vara på lab! Kan det hänga ihop med att vi nu får analysera våra egna kroppsvätskor (kiss och blod) tro? Marko verkade vara extra nyfiken på burken med urinstickor men dementerade ryktet att han skulle ha lekt med dem utan handskar...

Så här kan mätvärdena se ut på godtycklig kandidat. Kolesterolet ligger inom normalintervallet, blodglukos är något förhöjt på grund av att det precis varit lunch och graviditetstestet är (gud bevare mig väl) negativt. Längst ner ser ni Malin och Elin i en het diskussion om huruvida det finns celler i urinsedimentet eller inte. Ingen går säker när mobilpaparazzin är i farten!

Idag hade vår grupp helt status på patient efter lunch, vilket är precis vad det låter som - man undersöker patienten från topp till tå med sina till buds stående medel: ögon, händer, öron, stetoskop, reflexhammare och ficklampa. Det gick riktigt bra måste jag säga. Alla var lite smånervösa innan (även de som faktiskt genomskådat nedan beskrivna aprilskämt!) men med handledarens, patientens och den lilla lathundens hjälp så lyckades vi beta oss igenom den ganska långa listan över ingående moment.

Jag ska vikariera som undersköterska på barnonkologen i sommar och är verkligen glad att första terminen på klin kommer att vara avklarad innan dess. Jobbade där även förra sommaren - efter T3 - och visst, det funkade jättebra, men jag kände ändå att jag saknade en del praktisk och patientnära erfarenhet. Nu kommer jag i alla fall att ha tagit venprov och status på ett gäng patienter även om det inte blir riktigt samma sak som på barnsjukhuset såklart. Spännande ska det bli hur som helst, och jag kommer garanterat att fatta mer på ronderna och av labsvaren än jag gjorde förra sommaren!

Termin 5s medicine kandidater förpassades idag, som alla andra soliga dagar till underjorden. Här förelästes det glatt om nukleärmedicin i ett omöjligt-att-hålla-sig-vaken-nedsläckt rum.

Långt borta hördes sirener närma sig...

Min bänkgranne som måste haft ett lätt autistiskt drag i sin barndom och lärt sig höra skillnad på de olika ljuden konstaterade kvickt att det rörde sig om våra vänner från brandstationen. Detta följdes av ett oengagerat:

- Brinner thorax?

I pausvilan då jag pinnade i väg mot plan 2 med två dyrbara porslinskoppar möttes jag av inte mindre än 10 brandmän, en stressad vaktmästare, 4 förvirrade securitasanställda och lite annat nyfiket kreti o pleti.

De tre rökdykare som kom utsländrande från de stängda dörrarna i full utrustning ställde snabb diagnos: rökutveckling på lungkliniken.

Undrar om det var ngn på avdelningen som beslutat sig för att skämta aprillo med de dyspnéiska patienterna.

 Fire department in action! Th vaktis dito. 

Hur som verkar det som att vi i underjorden inte behöver bekymra oss för särskilt mkt. Vi är bortkopplade från den stora sjukhusorganismen KS och kan lugnt sitta kvar och lyssna på SCINT-föreläsning medan thorax brinner...

Idag har undertecknad stannat hemma för självstudier (läs: sovit och pysslat) men tänker ändå göra ett inlägg för bloggens räkning. Jag hann inte ens kliva upp ur sängen i förmiddags förrän det levererades aprilskämt direkt från KS: det kom en varning om att det schemalagda momentet "Helt status" innebär ett krävande förhör. På torsdag är det min grupps tur så jag hann bara tänka "morgondagens bekymmer" - men visst gick jag på det! Några timmar senare kom det ett sms som sa att föreläsaren bett om att få adressen till bloggen, tydligen har ryktet om T5:ornas projekt nått klinikerna på thorax. Är det ännu ett aprilskämt månne? En sak talar emot det; vi har just passerat 50%-strecket på omröstningen över coolaste bassjukhuset - det måste väl betyda att amanuenserna varit inne och röstat också?

"Även solen har fläckar", eller kanske snarare "även läkarstudenter har fettfläckar på fingrarna efter kolesterolbomber som denna"! (För er som trodde att vi bara åt baljväxter och omega-3...)