Även om vi officiellt går 7e terminen nu måste vi skriva om dagen med ambulansen under "Bråttomkursen". Alla kursdeltagare fick nämligen gå varsitt pass med ambulanspersonalen i Solna.

Mitt pass började med att ta intensivvårdsbussen (den enda i Sverige), till Astrid Lindgrens sjukhus för att köra en några dagar gammal pojke till flygplatsen. Han flögs till Sverige efter födseln för vård pga mekoniumaspiration (inandning av fosteravföring vid förlossningen), en ganska vanlig komplikation. Nu var han tillräckligt bra för att få åka hem. Intensivvårdsbussen är stor som en turistbuss och utrustad som en intensivvårdsavdelning. I den kan mycket svårt sjuka patienter transporteras långa sträckor (både inom Sverige och utomlands) och samtidigt vara övervakade.

När uppdraget utförts var det dags för lunch på stationen. Vi hann bara ett par tuggor innan larmet gick. Oklar svimning löd informationen. Jag balanserade min kycklingwrap bak i ambulansen och försökte få i mig några bitar men fick snart ge upp. Det gick för fort. När vi kom fram hade mannen kvicknat till. Ambulanspersonalen tog blodtryck, kapillärt glukos och ställde frågor mm. Det beslöts att pat behövde köras till sjukhus så vi gav oss iväg. Efter snabb överrapportering och ambulansjournalskrivning åkte vi mot stationen igen. Då kom ännu ett larm om oklar svimning. När vi anlände hade pat kvicknat till och hon beslöts behöva åka till sjukhus. Jag blev tillfrågad att åka med bak i ambulansen och ta anamnes och status på vägen in! Absolut! På med pulsoximeter, syrgas på grimma och blodtrycksmätare. Kul att få göra lite nytta också. 

Efter att ha lämnat kvinnan på sjukhus var dagen slut för min del. Jag åkte hem med en händelserik dag bakom mig, faktiskt en av de roligaste dagarna på kursen.