När man är placerad på hjärtkliniken kan man få hänga med ner till elfys. Det är där man gör så kallade ablationer. Man bränner eller kyler bort extra ledningsbanor i hjärtat och som orsakar flimmer. Tre katetrar förs in via ljumsken och läggs i hjärtats olika rum. Sen "pacar" man på olika ställen och försöker med inducerade extraslag och hög hjärtfrekvens att provocera fram ett flimmer hos patienten. När man hittat var flimret startar bränner/kyler man ner området till -70 eller -80 grader så att vävnaden dör. Flimret upphör. Smart!

Det finns även en liten pryl som heter ICD och som är en implanterbar defibrillator. Den funkar så, att om patienten får hjärtrusning så får man en elstöt som förhoppningsvis får hjärtat att hitta tillbaka till sin rätta rytm igen. En livsuppehållande åtgärd för många patienter, men samtidigt något som kan vara en källa till stor ångest, åtmistone om man har frekventa arrytmier. Förstå att gå omkring och bara vänta på att få en elstöt! Som fritt fall kan man gissa, fast antagligen hundra miljarder gånger värre. Hemskt! Men ändå är det fascinerande när man tänker på hur mycket fix och trix som finns tillgängligt för att hjälpa de här patienterna. Verkligen hi-tech!